Filkomprimering, en introduktion

Komprimering används för att effektivisera datakommunikation och öka kapaciteten hos sekundärminnen.

Man kan grovindela komprimeringsprogramvara i två huvudtyper:

• Program som som ständigt ligger i primärminnet och automatiskt komprimerar/avkomprimerar data "i flykten" när data skrivs/hämtas från skivminnet. Detta medför att den komprimerade skivenheten verkar (vanligen c:a 2 ggr) större än den verkliga. Exempel på sådana program är DOS-programmet DoubleSpace och dess efterföjare DriveSpace i Windows 95.
• Komprimeringsprogram som packar filer "på kommando" och som därvid skapar speciella komprimerade filer. Hur stor packningsgrad som kan uppnås beror både på programmet och på de data som ska komprimeras. Exempelvis klarar de flesta packningsprogram att reducera textfiler till halva storleken eller mindre.

Här behandlas i fortsättningen enbart program av senare slaget.

Under UNIX har det nästan alltid funnits komprimeringsprogram, som pack och compress (vilka kan betraktas som standardkommandon), liksom det numera mycket spridda gzip.

I DOS- och Windows-världen var komprimeringsprogram tidigare ganska ovanliga. Allteftersom programpaketen växte i storlek, samtidigt som det vanligaste distributionsmedlet (disketter) inte alls ökade sin kapacitet i motsvarande grad, kom dock med tiden nästan alla lite större program att levereras i packad form. Denna gäller fortfarande trots att det vanligast distributionsmedlet numera är CD-ROM.

Den allt mer spridda datakommunikationen (inte minst Internet) är en annan faktor som drivit på utvecklingen, eftersom komprimering här kan spara mycket tid, plats och pengar.

Av de komprimeringsprogram som nämns nedan är de flesta av sharewaretyp, dvs man får fritt kopiera och testa dem, men den som gillar ett program och vill fortsätta att använda det, förväntas betala programkonstruktören en mindre summa. Samtliga program finns i DOS-versioner, de flesta finns även till andra operativsystem. I listan anges programmets/programmens vanligaste namn, programkonstruktören, samt den filtypsbeteckning som de packade filerna har som standard under DOS:

Observera att varianter av programmen kan förekomma under andra namn, t ex ZIP/UNZIP i st f PKZIP/PKUNZIP. Det finns även speciella Windows-program som klarar av flera komprimeringsmetoder (såsom WinZip).

Programmen genomgår ständiga förbättringar, varför det kan vara en vits att då och då införskaffa nya versioner.

De flesta komprimeringsprogrammen utnyttjar varianter av en algoritm som brukar benämnas Lempel-Ziv efter namnen på de två som utarbetade den grundläggande algoritmen (det är förmodligen därför som bokstaven Z förekommer så ofta i programnamnen). Ibland kombineras detta med s k Huffman-kodning och andra metoder.

Vid komprimering av grafikfiler kan ofta betydligt bättre komprimeringsgrad uppnås med specialanpassade algoritmer, varav fraktalmetoder är det senaste skriket. Exempel på bildformat som utnyttjar komprimering är de i Internet vanliga GIF- och JPEG-formaten.

I s k ftp-arkiv (i Internet) används nästan alltid komprimering. Det vanligaste komprimeringsättet för DOS, Windows95/NT är ZIP. I Unix-sammanhang dominerar "gzippade" filer (filändelsen .gz) oftast i kombination med arkiveringsformatet tar (filerna har då vanligen filändelsen .tar.gz).

Martin F hösten -96

Tillägg i april 2001

I slutet av 90-talet dök det i Unix/Linux-miljö upp ett komprimeringsprogram kallat bzip2. Detta program, som nu även finns till Windows och Mac bygger på en delvis ny algoritm. Det ger ofta bättre (vanligen 10-15%) komprimering än traditionella komprimeringsmetoder. De flesta filer komprimerade med bzip2 har filändelsen .bz2 eller .bz (utom komprimerade tar-filer som även kan ha ändelsen .tbz2 eller .tbz).