Miljoner biobesökare har sett Titanic gå under! Så som på bilden härintill kan det ha gått till, fastän det inte är en riktig båt och absolut inget riktigt vatten.

Filmbolagen skapar snart retroaktiv dokumentärfilm med datorernas hjälp. Vad är sanning och vad är dikt i filmen om Titanic?

Film har definitivt blivit fiction. Förr tvingades filmteamen åtminstone ut i verkligheten om de ville ha riktigt naturtrogna miljöer. Men gänget bakom den vattendränkta storfilmen om "Titanic" har tvärtemot naturlagarna gjort jobbet på torra land. Utom för några korta bitar i början och slutet. Bilderna från vraket på tretusen meters djup är åtminstone delvis äkta. I övrigt är filmen skjuten bland kulisser och attrapper i Mexikos öken.

Ta scenen när fartyget efter avgången från Southhampton ångar ut på öppet hav med destination New York. Filmens manliga stjärna, Leo DiCaprio, står uppklättrad på den förliga relingen. I vinden, med armarna utsträckta som vore han en albatross. Allt är ren fejk.

Under inspelningen stod DiCaprio på en sten med idel ökensand ikring sig. Båten, blåsten och vattnet är pålagt i datorlabbet. Till och med solen hann gå ned under inspelningen så man fick kopiera in en målad solnedgång för den följande kameraåkningen över fartyget.

Mer realism än så behöver inte dagens filmare. Det är istället datoranimatörer och programmerare som tvingas på studiebesök i verkligheten. För dem är utmaningen att få det fejkade att "look real", se riktigt ut.

Filmen om Titanics förlisning, som nu drar fulla hus, är inget annat än kvalificerat lurendrejeri. Givetvis! Men ändå undrar man: Vad är gjort i datorn och vad är en produkt av konventionellt filmande? Hur har de fått det att se så verkligt ut? Utan att bärga den riktiga båten, rusta den till ursprungsskick, hyra in 2200 dödslängtande stuntmän, bogsera dit ett isberg och låta fartyget gå till botten igen med man och allt. I ett slags regisserad dokumentär för att efterlikna katastrofen så nära som möjligt.

Så drastiska metoder slipper vi genom datorerna, men det kunde lika gärna ha gått till just så.

Hemligheten bakom filmtricken är flerfaldig. Dels måste animatörerna noga analysera verklighetens detaljer: Människors sätt att gå och röra sig, hur föremål och ytor förändras med ljusförhållandena. Dels måste de skaffa sig så snabba datorer att de kolossala databeräkningarna inte spräcker budgetramarna.

För de datorgenererade scenerna från det glamorösa lyxfartygets jungrufärd och 1500 människors bittra öde i den iskalla Atlanten stod 200 Alphadatorer och tuggade rådata i två månader, enligt datorföretaget Digital som lyckats få in en fot i Hollywoods filmvärld.

Tidigare har biopubliken alltid genomskådat tekniken. Morfningar från människa till monster som i Terminator, inkopiering av uppenbara anakronismer som i Jurassic Park eller hundraprocentiga datorproduktioner som Toy Story.

Med Titanic kommer något nytt. En faktiskt inträffad händelse visas i repris på vita duken, och meningen är att vi inte ska märka det. Är det en återskapad dokumentär eller historieförfalskning!

Skillnaden är viktig. Var det så här det gick till, eller är det bara ett av flera möjliga scenarier? I synnerhet som filmen om Titanic lanserar teorin att fartyget bröts itu innan det sjönk. Det alltmer vattenfyllda förskeppet lyfte aktern högt i vädret tills tyngden fick skrovet att brista. Akterskeppet damp ner och blev liggande på rätt köl en stund innan också det vände ner i djupet.

I ett strikt vetenskapligt experiment skulle händelseförloppet ha räknats fram genom datorsimulering på grundval av tillgängliga data och kända fysikaliska parametrar. När resultatet stämmer något så när med fynden på havbottnen skulle man vara sanningen på spåren.

För filmen om Titanic lät regissören James Cameron programmerarna mata in även delar av slutresultatet. Det vill säga vrakspillrors och sjunkna föremåls inbördes läge på havsbottnen. Ut kan då på sin höjd komma ett visserligen möjligt, men likafullt fixat scenario. Ungefär som när haveriutredarna återskapade händelseutvecklingen vid explosionen i PanAmplanet utanför New York för några år sedan med hjälp av fakta om nedslaget.

Men med filmmanus allt oftare uppbackade av grundlig naturvetenskaplig research närmar sig Hollywoods virtuella filmproduktioner allt mer forskarnas arbetssätt. Fast troligen stannar de upp innan de når ända fram. Att hitta den rätta publikfriande dramatiken och gastkramningen kräver manipulation. Sanningen är alltför trist -- och renderar sällan Oscarsstatyetter.

Nästa steg blir förstås att byta ut skådespelarna mot mer verklighetstrogna, datorgenererade huvudpersoner.

Alpha bakom katastrofen

För Titanics regissör James Cameron är specialeffekter en affärsidé. Hans företag Digital Domain ligger bakom effekterna i filmer som Terminator, True Lies och Apollo 13.

Till Titanic köpte han in 200 arbetsstationer med 433 MHz Alphaprocessorer och fyra Alphaservrar. Operativsystemen var Windows NT och Linux. Över 300 000 filmrutor skapades av datorerna.

Enligt Steve Briggs, ansvarig för Digitals försäljning till filmindustrin, upplever företaget nu en hausse bland Hollywoods effektsökare. -- Cameron slog till när han fann att Alphorna var tre och en halv gånger snabbare än Silicon Graphics maskiner, skröt Briggs under sitt PR-besök i Stockholm förra veckan.

Specialeffekter har blivit ett så hett område för filmindustrin att Santa Monica College i Kalifornien skapat en tvåårig vidareutbildning i ämnet för grafiska konstnärer.

Christer Åkerman

christer.akerman@datateknik.se

Copyright Datateknik