Programmeringshjälte via Internet

För fyra år sedan var Linus Torvalds en vanlig student vid Helsingfors universitet, låt vara med en extra stor portion programmeringsintresse. Idag är han en kändis i Internetkretsar och nyligen hemkommen från en turné genom Australien där han varit inbjuden talare vid flera universitet. Anledningen? Linux - en Unix för PC.

Linux är en av de där egendomliga produkterna, präglade av tusentals Internetentusiaster i en mycket annorlunda form av systemutveckling. Alltsedan Linus Torvalds satte ut den första versionen av operativsystemet på universitetets server har oräkneliga kopior tankats hem, hackats på och returnerats till Linus som utvärderar ändringarna och lägger dem till ständigt nya versioner. På fyra år har Linux växt från ett rudimentärt terminalprogram till ett äkta operativsystem med stöd för mängder av gratisprogramvara, som Emacs, X-Windows, C- och C++-kompilatorer.

Det hela började strax efter julen 1990 när Linus hade fått ihop lite pengar för att äntligen kunna köpa en PC, låt vara på avbetalning. Det blev en 386:a för 18 000 mark - välinvesterade pengar skulle det visa sig. Valet av operativsystem föll på Minix, en tidigare Unix för DOS, som i mycket gjorde Linus besviken.

Linus Torvalds

- Det var mycket som var dumt gjort i Minix, och även om källkoden fanns tillgänglig gick det inte att vidarebefordra sina ändringar och förbättringar till andra användare med mindre än att de också köpte en originalminix - och den var förhållandevis dyr, kommenterar Linus.

I stället för att ändra något i grunden felaktigt verkade det enklare att bygga något helt nytt. Alltså satt Linus om kvällarna och läste instruktionsböcker och programmerade registren för hand till sitt första projekt: ett terminalprogram för att kunna koppla upp sig mot universitetets dator via modem. När det väl var färdigt insåg Linus att han faktiskt konstruerat ett embryo till en ny Unix. När sedan terminen tog slut utan att något vettigt sommarjobb dök upp kunde ingenting längre hindra honom från att ägna sig åt sin favoritsysselsättning.

Det blev en sommar i programmeringens tecken: 8-10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, satt Linus framför skärmen och försökte bygga ihop en fungerande operativsystemskärna.

- Tja, det var en ganska extrem sommar, medger Linus, men det är mycket krångligare att skriva ett operativsystem än ett vanligt program. Det är ganska mycket som måste bli helt rätt innan man ens kan köra det. Och det finns ingen möjlighet att till exempel avlusa medan man håller på eftersom ingenting håller ihop.

På höstkanten fanns till sist en liten fungerande kärna, som Linus fick tillåtelse att lägga upp på Finlands största ftp-server som sköttes av Tekniska Högskolan. Linux version 0.01 fick den heta, och efter att ha informerat Minixnyhetsgruppen på Internet, som följdes av cirka 100 000 läsare, började de intresserade långsamt att höra av sig.

Under tiden filade Linus vidare på Linux, som under hösten allt mer kom att ersätta studierna på universitet. Ytterligare två versioner publicerades innan det var dags att lansera en något mer komplett Linux, med det fortfarande ganska blygsamma numret 0.10. Här hade flera problem från Ur-Linux lösts, framför allt gällde det minneshanteringen. Ur-Linux hade bland annat fortfarande använt Minix kompilator som fungerade i de flesta fall, men inte i alla. Den kunde till exempel inte kompilera sig själv.

Nu började operativsystemet väcka allt större intresse ute på nätet. Version 0.11 verkade få en krets av ett hundratal intresserade användare, och med följande version steg antalet till 1000. Linus började så smått fundera på en version 1.0 redan då, våren 1992, trots att det i själva verket skulle dröja 2 år innan den blev verklighet.

Av dagens cirka 185 000 rader kod, där ungefär hälften av koden består av olika drivers, uppskattar Linus att han själv har skrivit 30-40%. Vilken projektledare skulle inte drömma om att ha en så produktiv programmerare, men Linus viftar bort berömmet.

- Äsch, visst kan man jobba hårt när det är något som intresserar en. Och antagligen skulle jag aldrig ha jobbat så hårt på något av universitetets projekt till exempel.

Resten är skrivet av horder av intresserade hemmahackare som tagit Linux till sitt hjärta som favoritoperativsystemet framför andra. Hur många som bidragit är det ingen som riktigt vet. Om man räknar alla, inklusive de som bara bidragit med några enstaka rader, så har Linus Torvalds ingen aning. Räknar man bara de som gjort mer substantiella insatser, exempelvis skrivit en driver, blir det ett hundratal, och de som bidragit mycket - en person har till exempel skrivit hela nätverksdelen - kan räknas på ena handens fingrar.

Poängen med Linux är just att den är gratis, och det har Linus inga planer på att ändra. För den händige hemmaprogrammeraren är det bara att hämta hem den senaste versionen och därefter finns det ingenting som hindrar en från att göra vad man vill med koden.

Den något kaotiska utvecklingsmodellen gör det dock svårt att navigera sig bland versionerna. På senare tid har man ansett sig tvungen att införa några "versionsregler" för att hålla reda på nya finesser och därmed nya buggar. Version 1.0 anses just nu vara den stabila versionen. 1.x-versioner där x är en jämn siffra är någorlunda stabila med nya finesser, medan versionerna med udda siffra är mer överraskande och rekommenderas enbart till utvecklare.

Det är tillåtet att ta betalt för Linux förutsatt att källkoden distribueras. Idag finns det flera företag som erbjuder Linux tillsammans med support, dokumentation och installationshjälp, som annars kan vara svårt att få tag på. Några ockerpriser lär det säkert aldrig bli tal om, eftersom det alltid står de presumtiva kunderna fritt att tanka hem en gratisversion från nätet. Och Linus är inte orolig för att gå miste om några pengar.

- Det ger mig bara mer PR, eller hur? konstaterar han - väl medveten om att det är just PR som gör honom ovärderlig för Helsingfors universitet. Formellt är han anställd av universitetet för att undervisa på Datalogen, institutionen för programmering och datalogi, men i praktiken går den mesta tiden till nyutveckling.

- Universitetet ger mig de lätta kurserna så att jag kan ägna mig åt Linux, säger Linus lite skämtsamt.

Och visst har han mer än någon annan lyckats märka ut Finland på Internetkartan. Hur många elever utan akademiska meriter blir inbjudna till utländska universitet för att hålla föredrag? Flera företag har också hört av sig med jobberbjudanden, men Linus avvaktar. Än så länge har han svårt att tänka sig att syssla med något annat än Linux, även om han funderar på att ta upp studierna och sno ihop sin examen.

- Just nu tror jag inte att det skulle finnas något som skulle kunna locka mig från universitetet, konstaterar Linus.

Visserligen kom nyligen ett lockande erbjudande från ett australiensiskt universitet om att få tillbringa ett par månader med Linuxutveckling i deras regi, men Linus påpekar att han har flickvän och två katter som måste tas om hand hemma i Helsingfors.

Två timmar varje dag får Linus ägna åt att gå igenom och besvara sin elektroniska post. Det dråsar in mellan 20 och 50 brev per dag. Mycket är förfrågningar om Linux, problem som användare har stött på och förslag till förbättringar som skulle kunna göras.

Men kändisskapet har sina nackdelar.

- Tja, fnissar Linus. Det blir mindre programmerande och mer och mer tid som måste ägnas åt PR och administration.

Verksamheter som uppenbarligen inte ligger Linus särskilt varmt om hjärtat. Många har förslagit att man ska se till att skaffa copyright på namnet Linux, men efter att ha upptäckt hur många papper som måste fyllas i ligger projektet på is.

Charmen med Linux är just den kollektiva entusiasmen. Till skillnad från kommersiella företag där det är mycket noga med att logotypen har precis rätt nyans och trycks i rätt typsnitt uppstår ständigt nya konstfärdiga Linuxlogotyper ute på nätet, alla lika officiella. Runt om i världen sitter oräkneliga personer som frivilligt ägnar sig åt att dokumentera, utveckla och sprida information om operativsystemet.

Och runt omkring Linux växer en hel kultur. Idag finns flera Linuxböcker utgivna av namnkunniga förlag, det dråsar ner T-tröjor och program i brevlådan hemma hos Linus Torvalds och naturligtvis har han fått en gratisprenumeration på den nystartade Linux Journal. Men på frågan om han inte är orolig för att folk tjänar pengar på Linux skakar Linus bara på huvudet. Nej, det är bara bra. Yggdrasil Computing som var en av de första att sälja Linux har exempelvis i själva verket drivit på utvecklingen och givit uppdrag till personer att konstruera vissa delar. Så - paradoxalt nog - det finns till och med personer som får betalt för att utveckla Linux.

Och för egen del uppskattar Linus att Linux redan har betalat sig. Den dag Linuxentusiasterna i USA hittade honom på avbetalningslistorna till det företag som han köpte sin PC av 1991 anordnade de en insamling för att betala den återstående skulden, och nyligen skänkte Digital en AlphaPC för att Linus skulle porta Linux till den. Dessutom har han via Linux fått kontakt med hundratals personer runt hela världen och möjlighet att åka på konferenser och hålla föredrag om sitt arbete.

På senare tid har det även anordnats Linuxmöten för intresserade användare. Det första hölls i Heidelberg för ett par månader sedan och de 350 platserna fylldes till bristningsgränsen. För första gången fick Linus träffa sina användare i verkligheten, och det visar sig att den genomsnittlige Linuxern ser ut precis som man tror: ung man mellan 20 och 30. Bland de yngre åldersgrupperna gissar Linus att man kan hitta användare men inte så många utvecklare och de äldre entusiasterna tror han fortfarande intresserar sig för BSD-Unix (den Unix som ursprungligen utvecklades vid Berkeley-universitetet i Kalifornien).

- När jag tänker efter kan jag faktiskt bara påminna mig en tjej som regelbundet återkommer med frågor och är inne och hackar i kärnan, säger Linus.

Nästa träff är i Holland i december och präglas av samma ickekommersiella entusiasm som det mesta som omger Linux: anmälningsavgiften startar på 75 dollar, men blir billigare ju fler som anmäler sig.

Att uppskatta det totala antalet användare är däremot en omöjlighet. Den enda säkra siffran som finns att tillgå är 18 000 sålda licenser från Yggdrasil Computing, och troligtvis är antalet operativsystem som hämtats direkt från nätet fler. Mellan 100 000 och 500 000 användare tror Linus är en korrekt om och något svävande uppskattning.

I Tyskland, där Linux väckt ett exceptionellt stort intresse, gjorde en tidning nyligen uppskattningen att Linux var det tredje största operativsystemet, efter DOS och Windows.

Till skillnad från den livliga utvecklingen runt själva operativsystemet finns det ytterst lite att tillgå när det gäller kommersiella program. Matematikprogrammet Maple och spelet Doom är några av de få produkter som finns i Linuxversioner. Och trots god prestanda och funktionalitet är Linux ännu så länge inte moget att använda i driftmiljö, även om det finns någon enstaka installation. Ett sjukhus i USA har exempelvis valt att gå över till Linux i stället för att som tidigare använda X-terminaler.

Men Linux blir bättre och bättre. Utvecklingen pågår ständigt. Nästan varje dag auktoriserar Linus några små tillägg som genast resulterar i nya versioner som läggs upp på ftp.funet.fi. Därifrån kopieras filerna sedan över till ett flertal andra noder på nätet.

- Igår gjorde jag version 1.1.56, säger Linus när vi skiljs och släntrar upp mot universitetet. På väg mot dagens version 1.1.57.

Cecilia Lindemalm